Jag har länge tänkt skriva ner det här. Inte för att beklaga mig, utan för att det är en del av vem jag är och hur jag har blivit den jag är idag. Här är historien, så som den faktiskt har sett ut.
\nRedan 1985 fick jag problem med synen. Man upptäckte en sjukdom på båda ögonen som kallas keratokonus – hornhinnorna försvagas, buktar ut och blir koniska istället för runda. Jag transplanterades på vänster öga med en ny hornhinna, men kroppen accepterade den inte: transplantatet stöttes bort ganska snart. En ny transplantation gjordes några veckor senare, med samma resultat. Efter det avbröts försöken helt.
\nSedan dess är min syn extremt beroende av rätt ljusförhållanden. I lagom mörker fungerar den hyfsat, men kommer det för mycket ljus ser jag i praktiken nästan ingenting – ljuset blir helt enkelt för störande. Synen blev aldrig bättre, och sedan 1994 har jag haft fem ledarhundar genom livet.
\n2010 gick det fel på trumhinnorna. Någon typ av virus gjorde att båda trumhinnorna sprack, och hörseln föll till omkring 30 procent.
\n2018 fick jag beskedet att jag hade inte en utan två cancersjukdomar samtidigt: njurbäckencancer och blåscancer. Båda beskeden kom samma dag.
\nNjurbäckencancern opererades bort i ett stort ingrepp som tog fem timmar, där vänster njure togs bort. Cancern klassades som T3.
\nParallellt inleddes behandling av blåscancern med BCG – levande, försvagade tuberkulosbakterier som sprutas in i blåsan för att stimulera immunförsvaret. Planen var 16 behandlingar, men efter sex gånger blev jag akut sjuk. Bakterierna hade läckt ut i blodet och gett mig sepsis. Jag blev mycket svårt sjuk, med ett CRP-värde på 600, och fick i samband med det diagnosen PMR (polymyalgia rheumatica), en inflammatorisk muskelsjukdom.
\n2025 var det dags igen. Jag fick en stroke orsakad av kraftig förträngning i halspulsådrorna – vänster sida var täppt till över 70 procent, höger till 68 procent. Det krävdes en akut operation där man öppnade vänster halspulsåder och skrapade ren den, ett ingrepp som tog cirka 4,5 timmar. I efterhand upptäckte man att förträngningen hade orsakat runt tio små infarkter.
\nEfter strokade fick jag diagnoserna hjärntrötthet och apraxi.
\nDet här är bakgrunden till mycket av det jag bygger nu – musiken, projekten, och viljan att skapa något även när kroppen inte alltid samarbetar. Jag delar det inte för medlidande, utan för att det hör till helheten: allt det här är en del av samma resa som resten av det jag skriver om här på sajten.
", "author": { "name": "Kjell-Arne Karlsson" }, "tags": [ "Personligt" ], "date_published": "2026-07-25T15:00:43+02:00", "date_modified": "2026-07-25T15:00:43+02:00" }, { "id": "https://paus.cloud/juli-2026-07-27.html", "url": "https://paus.cloud/juli-2026-07-27.html", "title": "Antecknng juli 2026-07-27", "summary": "Titel: Den 6 juli 2026 startade jag mitt tvååriga projekt. Då hette det ännu Kjell Theory, men namnet var bara det första av många steg som skulle testas, ändras och testas igen. Bakgrunden är den här: sommaren 2025 fick jag en stroke, med hjärntrötthet och…", "content_html": "Titel:
\nDen 6 juli 2026 startade jag mitt tvååriga projekt. Då hette det ännu Kjell Theory, men namnet var bara det första av många steg som skulle testas, ändras och testas igen.
\nBakgrunden är den här: sommaren 2025 fick jag en stroke, med hjärntrötthet och apraxi som följd. Sedan tidigare hade jag redan besegrat två cancersjukdomar, och jag lever med njursvikt på min enda njure. Flera infarkter på vänster sida av hjärnan har lämnat sina spår, och det är just därför det här projektet finns – ett försök att skapa nya vägar i hjärnan, bokstavligen, genom att bygga något från grunden och hålla igång skapandet över tid.
\nProjektet vilar på tre ben: att sköta en egen VPS-server helt själv, att få paus.cloud att fungera som den plats jag vill att den ska vara, och att skapa musik i flera stilar – ambient, ambient drone, fuga och experimentell musik.
\nDe första veckorna blev inte alls som jag hade tänkt mig. Jag testade, misslyckades, tänkte om och testade igen – både när det gällde namn, upplägg och hur strukturen skulle hålla ihop. Men efter alla dessa försök känns det som att jag äntligen, sex veckor in i juli, har hittat en grund som faktiskt håller.
\nRent praktiskt skriver jag bloggen i Publii, medan vissa delar av sajten fortfarande handkodas i CoffeeCup, en äldre HTML5-editor jag känner mig hemma i. Musiken görs i Cubase, som vanligt.
\nSex veckor. Ett namn som redan hunnit bytas. Och en grund som förhoppningsvis håller resten av de två åren.
", "author": { "name": "Kjell-Arne Karlsson" }, "tags": [ "Projekt 2026" ], "date_published": "2026-07-25T08:49:06+02:00", "date_modified": "2026-07-25T08:49:06+02:00" }, { "id": "https://paus.cloud/personligt-sjukdom.html", "url": "https://paus.cloud/personligt-sjukdom.html", "title": "Anteckningar vem är jag", "summary": "Om mig Jag heter Kjell-Arne Karlsson. Efter stroke och cancer bestämde jag mig för att göra något jag aldrig hade gjort förut att låta hjärnan hitta nya vägar, istället för att bara gå tillbaka till de gamla. Så föddes ett tvåårigt projekt. Jag satte upp…", "content_html": "\n\n Om mig
Jag heter Kjell-Arne Karlsson. Efter stroke och cancer bestämde jag mig för att göra något jag aldrig hade gjort förut att låta hjärnan hitta nya vägar, istället för att bara gå tillbaka till de gamla.
Så föddes ett tvåårigt projekt. Jag satte upp en egen VPS-server och började skapa musik: ambient, ambient drone, fuga, experimentell – och mikropaus, korta stunder av ambient drone tänkta som en liten paus i vardagen, inte mer än ett par minuter, men tillräckligt för att andas ut.
Allt dokumenterar jag i min blogg, månad för månad. Inte som ett facit över vad som hänt, utan som ett sätt att se var jag är just nu – och vart hjärnan bär mig härnäst.
Musiken är resultatet. Processen är projektet.\n
\n -------------------\n
\n\n\n Personligt
Jag har öppnat en ny kategori här på bloggen. Den kommer inte att handla om musik, inte om fuga eller ambient drone eller mikropaus. Den kommer att handla om dagarna själva – de som är bra, de som är svåra, och alla de som bara är.
Efter stroke och cancer blev mycket annorlunda. Inte bara kroppen, utan hur en dag känns när man vaknar in i den. Jag har byggt hela det här tvååriga projektet – servern, musiken, bloggen – som ett sätt att låta hjärnan hitta nya vägar. Men jag har insett att jag också behöver ett rum för det som inte blir till musik. De dagar då det känns tungt. De dagar då något litet faktiskt fungerar och känns som en seger. De vanliga dagarna, som inte är dramatiska men som ändå är en del av resan.
Här kommer jag att skriva om:
Hur jag upplever dagen – inte i termer av diagnoser eller siffror, utan så som det känns inifrån
Litet och stort som händer i vardagen efter stroke och cancer
Framsteg, bakslag, och allt däremellan
Tankar som dyker upp när hjärnan arbetar sig fram på nya sätt
Jag skriver inte det här för att ge råd eller för att det ska vara en kamp-berättelse med ett facit i slutet. Jag skriver för att dokumentera – för mig själv, och för den som kanske känner igen sig.
Musiken är resultatet av projektet. Det här är resten av det.\n